Login Form

Slutreplik i Altinget 10 mars 2020.

Skogsstyrelsen bör tillsammans med länsstyrelserna och Naturvårdsverket bilda en krisgrupp som ser till att befintlig lagstiftning tillämpas. Vi måste förhindra förlust av biologisk mångfald i skogsbruket. Det skriver 20 miljöorganisationer.

Vi efterlyser liksom Maria Gardfjäll (mp) ett bättre samtalsklimat och ökad helhetssyn där man tar hänsyn till en mångfald av aspekter från allmänheten, forskare och en rad andra olika aktörer i samhället.

Det finns ingenting som tyder på att det råder något missförstånd om vad Skogsstyrelsens ledningsgrupp egentligen håller på med. Varningssignalerna har funnits i flera år. Herman Sundqvist beslutade att nyckelbiotopsinventeringar i nordvästra Sverige skulle pausas 2017-2018. Beslutet fick massiv kritik från Länsstyrelsen, från Skogsstyrelsens egna anställda, naturvårdsforskare och miljörörelsen. Under pausen utarbetade myndigheten en ny inventeringsmetod för nordvästra Sverige som i större utsträckning möjliggör avverkning av skogar som annars skulle klassas som nyckelbiotoper.

De senaste 20 åren har dessutom ca 55 000 nyckelbiotoper avverkats enbart i nordvästra Sverige. Därutöver har tusentals nyckelbiotoper avregistrerats i smyg av skogsbolag för att skogarna lättare ska kunna avverkas utan att ens Skogsstyrelsen märker det.

Skogsstyrelsen uppskattar att det är tre gånger vanligare att oregistrerade nyckelbiotoper avverkningsanmäls än registrerade. Ca 25 procent av den avverkningsanmälda arealen i de registrerade nyckelbiotoperna avverkades årligen under perioden 2008-2014, medan drygt 65 procent av arealen i de oregistrerade avverkades.

Nyckelbiotoper är ett led i Sveriges naturvårdsarbete för att identifiera naturvärden, för naturvårdshänsynen i skogsvårdslagen, för certifieringsarbetet, och som underlag för framtida formellt skydd. Nyckelbiotoper i sig innebär dock inget formellt skydd. En nedmontering av det arbetet står rimligtvis i strid med EU:s miljölagstiftning där Skogsstyrelsen är skyldig att verka för skydd av bevarande av de skogsnaturtyper som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv.

Även miljöbalken har ett kunskapskrav där verksamhetsutövaren ska redovisa naturhänsyn i relation till befintliga naturvärden. Skogsstyrelsen är därför skyldig att vid tillsyn informera markägaren om förekomster av nyckelbiotoper, skyddade arter och andra viktiga naturvärden som berörs enligt miljöbalken.

Skogsstyrelsens rapport ”Skogsskötsel med nya möjligheter” är under all kritik och har kritiserats starkt av myndigheter, naturvårdsforskare och miljörörelsen. Rapporten berör inte miljöfrågorna tillräckligt sakligt och tar inte heller upp Sveriges åtaganden inom EU:s art- och habitatdirektiv. Ekosystemens bärkraft borde vara en självklar ram som sätter gränser för vilka förslag som är möjliga. Ett vetenskapligt råd där även naturvårdsforskare finns representerade borde ha granskat rapporten.

Klimatförändringar diskuteras som en anledning till ökad produktion, men diskussionen är ensidig och speglar inte den vetenskapliga debatten i ämnet. Kalavverkningar leder till stora växthusgasutsläpp och minskade kolförråd i skogsmarken. Den största delen av det som av-verkas blir till pappersmassa och andra kortlivade produkter medan endast en mindre del till blir till långlivade produkter.

Det verkar som att Skogsstyrelsen är mer angelägen om att skogsbruket ska framstå som hållbart än att det faktiskt ska vara det. Så länge gamla skyddsvärda skogar fortfarande av-verkas har vi knappt börjat arbeta mot miljömålen - potentialen att nå målen minskar för varje år.

En omedelbar upptrappning behövs för att uppfylla nationella och internationella miljömål. Skogsstyrelsens beslut kan det bli en bidragande orsak till att Sverige blir föremål för ett överträdelseförfarande inom EU. Det är inte bara Skogsstyrelsens anseende inom landet hos ideell naturvård, forskare, naturvårdsmyndigheter och den breda allmänheten som riskeras. Även utländska kunder till skogsindustrin riskerar att tappa förtroendet för naturvårdsarbetet i Sverige om nyckelbiotoper riskerar att avverkas i högre grad. Marknaden kan då hårt straffa den svenska skogsindustrin.

Skogsstyrelsen bör i samarbete med Länsstyrelsen och Naturvårdsverket skyndsamt bilda en krisgrupp för att se till att befintlig nationell och internationell lagstiftning tillämpas för att förhindra förlust av biologisk mångfald i skogsbruket. Oavsett vad Herman Sundqvist och Skogsstyrelsen hävdar är situationen för den biologiska mångfalden akut och vi måste agera snarast för att vända den negativa trenden.

Julian Klein, talesperson, Skydda Skogen
Isadora Wronski, tf Sverigechef, Greenpeace
Mikael Sundström, ordförande, Jordens Vänner
Marcus Lidström, tf ordförande, Naturskyddsföreningen i Norrbottens län
Katja Kristoffersson, ordförande Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen
Mattias Ahlstedt, ordförande, Naturskyddsföreningen i Dalarna
Barbro Carlberg, ordförande, Naturskyddsföreningen Östergötland
Margareta Wikström, ordförande, Naturskyddsföreningen i Rättvik
Per Darell, Naturskyddsföreningen i Alvesta
Christer Borg, generalsekreterare, Älvräddarnas Samorganisation
Tove Lönneborg, ordförande, Fältbiologerna
Pella Thiel, koordinator, Naturens rättigheter i Sverige
Viktor Säfve, naturvårdare och småbrukare, Haddebo ideella natur- och kulturförening Hjärtats Eko
Hjalmar Croneborg, ordförande, Sveriges Mykologiska Förening
Martin Westberg, ordförande, Svensk Lichenologisk Förening
Jan Brenander, Skogsgruppen i Oskarshamnsbygdens Fågelklubb
Stig-Åke Svenson, ordförande, Dalarnas Ornitologiska förening
Larsgunnar Nilsson, ordförande, Tjust Fågelklubb
Johan Lind, ordförande, Naturfotograferna/N
Leif Lundberg, medlem i Maskaure sameby